Anteckningar Biologibok

Sida 220-221

plankton dominerar det fria vattnet Djupbottenområde= ingen fotosyntes, bara nedbrytare och djur, låg syrehalt (smådjur kan behöva hemoglobin för att ta upp syre Sjön på vintern= bottenfryser sällan (djur överlever), temperaturskiktningar, 4 grader högst densitet alltså längst ned i sjön sedan 0 gradigt och högst upp is, dåligt syrehalt inget utbyte med is, kan bli syrebrist men cellandning är långsam vid 4 grader Sjön på våren: vatten cirkulerar bra då det är samma densitet och temp på allt vatten (vårcirkulation), cirkulation tillför mineralnäringsämnen som leder till algblomning (alger i med bra näring) Sjön på sommaren: vatten värms skapar skikting till botten, ingen cirkulation kallas stagnerar (sommarstagnation), språngskiktet temp förändras mycket på kort avstånd, det medför att inte hela vattnet rörs om i vind utan bara ytan, speciella förhållanden ytvatten varmt syrerikt lite mineralnäring (förbrukas algblomning) minskad planktonväxt, bottenvatten kallare lite varmare än 4 ofta syrefattigt mineralnäringsrikt (syrebrist blir av nedbrytare ökar med temp) Sjön på höst: allt vatten samma temp (höstcirkulation planktonblomning inte lika intensiv mindre solljus

Sida 222-223 Siktdjup, oligotrofa sjöar, eutrofa näringsfattiga: klar och brunvattensjöar, näringsrika (alla skiljer sig mycket åt) brunvattensjöar: skogstjärnområde, myrmark kallas göl Humusämnen (från skogsmark, efter nedbrytning men ej fullständig) långsam nedbrytning (sur miljö), lite mineralnäringsämnen, låg Ph (sjukdomstecken vid ökad siktdjup) klarvattenssjöar (näringsfattiga) stora fjäll skogsområde inte mycket växtlighet vid strand djupa stor vattenvolym (liten risk syrebrist) naturligt nära ph 7, drabbas lätt av försurning näringsrika sjöar