Alexander George

Kapitel 1 USA och Soviet/Ryssland har inte varit nära krig sedan kalla kriget, de har lärt sig att lösa konflikter på annat sätt. De har tagit till krishantering istället. George menar att en konflikt mellan staterna inte behöver börja mellan staterna utan kan starta i andra regioner där de två staterna tar varsin sida. Han menar också att bara för att de har lyckats lösa konflikter utan att ta till våld betyder inte det att detta kommer att gälla för framtida konflikter också. Oroande är den utveckling som skett inom militär teknologi, detta skulle kunna utgöra allvarliga hot för att finna en krisstabilitet i framtida konfrontationer. Alltså trots att risken är väldigt liten kan man inte bortse från den då konsekvenserna hade blivit enorma.

Kapitel 2 Den mest troliga förklaringen till krig mellan supermakterna är en kris som utvecklas utom kontroll och inte en attack från en av staterna. Reagan och Gorbachev 1985: a nuclear war cannot be won and must never be fought. Oavsiktliga krigAccidental war - krig som startar som resultat av handlingar som inte är ordentligt godkända av centrala beslutsfattare eller de som legitimt och förutbestämt får fatta beslut men som befinner sig längre ner på beslutsskalan. Kan ske under en kris men även i icke-kriser. Inadvertent war - krig som är auktoriserat under en kris, även om centrala beslutsfattare inte ville eller förväntade sig ett krig. Större chans att undvikas om båda sidorna håller sig till relativt bra krishantering.

Kapitel 3 Hur, och under vilka förhållanden kan militär styrka användas mest effektivt för att stödja diplomatiska ansträngningar att uppnå ett speciellt mål? Försök att använda våld som ett instrument för diplomati är ofta inte bara ineffektivt utan kan även förvärra situationen och leda till oönskade krig. Vad kan man göra som inte är militära åtgärder?1. Reduce the vulnerability of theater and strategic forces2. Increase readiness of forces for defensive and offensive combat operations if war occurs3. Use forces in appropriate, non-provocative ways to demonstrate resolution in support of crisis objectives4. Use forces to signal limited intentions and to reassure opponent5. Use forces in noncombat missions to aid in preventing damage to one's interest without engaging in or threatening escalation6. Use forces to deter adversary from escalating the crisis or initiating combat7. Use forces to neutralize coercive threats by adversary8. Use forces to exert coercive bargaining pressure on adversaryDe första två punkterna har ofta speciell relevans för militären eftersom deras främsta uppgift vid en krigs-hotande kris är att vara förberedda och minska sårbarheten för sina egna styrkor. Politiker brukar ofta vara med på detta men ovilliga att göra något då det är lätt att sådana åtgärder uppfattas som fientliga av motståndaren som då i sin tur vidtar egna åtgärder. Risken för kärnvapenkrig ökar i krissituationer eftersom 1) både i USA och Sovjet har varningssystemen blivit integrerade och nära kopplade till varning av kärnvapen och 2) för att supermakternas varningssystem tenderar att bli sammankopplade. Kan leda till att politikerna på båda sidorna pressas att ta förebyggande (preemptive) militära åtgärder innan fienden bestämmer sig för att göra det. Diplomatisk strategi: användandet av flera resurser för att få motståndaren att göra något som den annars inte hade gjort. Inte endast militära utan även övertalning, tvingande hot eller handling, samarbetsvilliga förslag och eftergifter. En kombination av övertalning, samarbetsvilja och tvång ger möjlighet till att nå mål på ett mer ekonomiskt sätt än traditionell militär strategi. Det finns dock även en risk med att använda sig av coercive diplomacy.

Kapitel 4 Konfrontation mellan två parter kan hanteras och undvikas helt om någon av sidorna är villig att backa från en konfrontation och acceptera att offra en del av sina intressen.Krishanteringsdilemmat: När en kris skapas känner sig båda sidorna tvungna att göra det som krävs för att skydda eller avancera sina mest betydande intressen. Samtidigt är det viktigt att de undviker vissa handlingar och möjligheter som skulle kunna orsaka oönskad eskalation av krisen. Ansvaret ligger inte bara på ena sidan utan även på motståndaren och interaktionen mellan de båda sidorna.De två politiska kraven för krishantering är begränsning av mål som eftersträvas och begränsning av medel som används för att nå dessa mål. Begränsad teori eftersom den bara tar hänsyn till kriser med två aktörer.

Del 7 1. The "no acceptable alternative to war" rationaleUnder någon tidpunkt under utvecklingen av en kris bestämmer en politisk auktoritet att det inte finns något acceptabelt alternativ till krig. Det är alltså ett rationellt val att initiera krig från en krissituation trots att det kan vara högst ovilligt. 2. The preemptive war rationale En extrem variant av föregående, en eller båda sidorna är "säker" på att den andra sidan tar steg för att initiera krig och bestämmer sig därför för att själv ta första steget. En populär teori om hur ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet kan uppstå. För att fatta ett beslut om preemptive war måste beslutsfattarna tro att följande tre saker gäller: 1) att krisen är utom kontroll och att krishantering inte längre fungerar, 2) att krig har blivit oundvikligt och är överhängande, vilket gör det skyndsamt att fatta beslut om man ska acceptera att motståndaren får första träffen eller om man själv ska stå för den, 3) tron på att hur förödande ett sånt krig än må bli så är det ändå en fördel att attackera först. 3. The intracrisis preventive war rationale En bedömning att motståndarens uppförande i krisen ger en möjlighet och kanske till och med en uppfattad "legitimitet" att starta ett förebyggande (preventive) krig mot en oförsonlig motståndare. Det som är viktigt för att komma till denna slutsats är tron om att motståndaren kommer att fortsätta hota (och kanske till och med i större utsträckning) vitala intressen. Den temporärt starkare sidan kan till exempel tro att en förlängning av krisen ger motståndaren tid att mobilisera mer av sin militära potential och få stöd från allierade. 4. The miscalculated fait accompli rationale Förväntningen att det kommer att uppnå en önskad och snabb förändring av status quo och att detta kommer att undvika krig med motståndaren. Detta lyckas dock inte alltid och det kan leda till krig pga misskalkyleringar.Andra problem vid kriser kan vara mer personliga och bero på stress, sömnbrist, medicinering. I en revolutionerande forskning visar det sig att hjärtproblem, stroke, cancer och operationer tydligen kan påverka individens prestationer negativt. Who knew? Till exempel koncentrationssvårigheter, minne och deduktiv och induktiv förmåga.